Etikettarkiv: Johan

Namnepitet á la Illiaden

Publicerat av
1

Undertecknad har en tid nu ägnat sig åt att ge Sektens medlemmar olika epitet, precis som i Illiaden (ni vet den snabbfotade Akilles och så).

Först ut var Kit, som ofta ses med en förpackning ”Sagolika Nyponsoppa” i högsta hugg. Därför var NyponKit ett givet namn.

Nästan lika självklart var det att döpa om Jobjörn till Josbjörn. Job har druckit samma juice sedan någon gång i gymnasiet, när han först introducerades för drycken. Han dricker den varje dag till frukost och ibland även till middag eller fikat. Bravo med smak av apelsin, äpple och mandarin är det som gäller! Jag har köpt så många på ICA åt honom att jag har börjat få rabatt på dem själv!

Att ge Albin ett epitet var nästan givet – han är TeAlbin! Om inte Albin vill dricka te då är han sjuk. Och även då brukar han dricka te. Favoriten verkar vara Earl Grey med en skvätt sojamjölk i.

Nu börjar vi gå ifrån dryckerna lite, men Per äter pommes frites lite för ofta för att slippa bli kallad PommesPer. Det är dessutom en rolig allitteration, hur skulle jag kunna motstå det. Johan får bli KörvJohan, mest för att han tjatar om ”körv” (korv på konstig dialekt) hela tiden och för att han gör ett glatt mmmmmm-ljud varje gång någon nämner kött i allmänhet och korv i synnerhet. Jag tänker mig att han kommer att bli nöjd över sitt nya smeknamn.

Sist ut är Christine, som inte egentligen är en del av Sekten utan bara råkar ha bosatt sig i dess epicentrum, korridor 1:5. Hennes huvudsakliga föda verkar vara smoothies, varför SmoothieChristine känns givet. Vi hoppas dock att hon faktiskt inte är frukterian på riktigt utan äter andra saker på annat håll.

Det är ju inte riktigt kutym att ge sig själv smeknamn, men Kit och jag diskuterade vad jag borde kallas. BlockchokladEmma kom upp som förslag och vi får se om det fastnar. Förslag på andra (inte så sockerstinna) namn mottages tacksamt.

Uppsalas största gran

Publicerat av
Svara

I stadsskogen står en av Sveriges största granar, Stadsskogsgranen. Den 37 meter höga granen är trots all sin majestät inte utmärkt på något sätt, om en inte räknar geocachen strax intill.

Detta hindrade dock inte Sekten från att i samband med ett besök från stockholmarna Toss och Emmy bege sig ut på utflykt!

Till att börja med tillverkade vi wraps, att ha som utflyktsmat. Till skillnad från vad bilden antyder var det dock fler än Emmy som hjälpte till.

Efter en lång (flera kilometer!) vandring kom vi fram till vattentornet. Det hade varit mer majestätiskt om det inte var för klottret.

Vi gick vidare, satte oss vid ett picknickbord vid fågeldammarna, och åt av vår matsäck.

Och drack av vår matsäck!

När vi var nöjda med vårt ätande gick vi vidare, i jakt på granen. Hjälpmedel: en GPS. Efter ganska mycket runtirrande kom vi till slut fram.

Granen var ganska stor.

Det krävdes tre personer för att krama den. Inget redwoodträd direkt, men ganska mäktigt ändå!

Andra roade sig med att klättra upp i den istället.

En del firade hittandet av granen med att slåss med pinnar.

Vi hittade cachen!

Efter en stund gick vi hemåt. Vid den här informationstavlan nämns denna fantastiska sevärdhet inte med ett endaste ord.

När vi väl kom hem fikade vi på resterna av matsäcken. Detta sockertillskott till trots var flera så trötta efter all aktivitet under dagen att de somnade en stund.

Det hela rundades av med hemmabakt veganpizza. Sedan såg vi dessutom på en film innan vi gick och lade oss. En bra dag!

Baka baka liten kaka…

Publicerat av
Svara

Sektens, i brist på bättre ord, hangaround, Johan, fyllde år och firade detta med ett ”Revolutionärt fika som råkar sammanfalla med mig födelsedag”. Eftersom undertecknad har ett närmast sjukligt stort behov av att baka insåg hon att detta var den perfekta ursäkten. Man kan baka en tårta, skänka den till fikat, bli omtyckt och (förhoppningsvis) få beröm för den goda tårtan och slipper äta upp den själv och därmed bli gravt överviktig och få typ två diabetes!

Sagt och gjort, en tårta skulle bakas. Eftersom tårtor traditionellt innehåller grädde, som varken är veganskt eller speciellt gott fick jag improvisera. Jag mixade ihop två recept från veganvrak (tårtbotten och glasyr) samt ett recept jag googlade fram på smörkräm med vaniljsmak.

Efter att ha gräddat tårtbotten och delat den på mitten brädde jag ett tjockt lager smörkräm på den ena, och la den andra ovanpå. Mums med fett och socker!

Sedan var det dags att göra glasyren. Den smakar ungefär som chokladkola, och var inte alls svår att göra.

Såhär fin (?) blev tårtan efter att glasyren bretts på den.

Tårtan garnerades med riven blockchoklad. Därefter kalkerade jag av hammaren och skäran från google och siktade över florsocker så att det blev ett mönster. Ska det vara ett revolutionärt fika så ska det!

Tårtan verkade uppskattas och det tog inte lång stund innan folk hade tagit för sig. Dagens anti-folkhälsoinsats slutförd!

 

Sekten är nu en soffa fattigare

Publicerat av
4

Sekten har ett litet, i brist på ett bättre ord, vardagsrum, med två soffor i. Eller hade, om man ska använda rätt tempus. Den ena soffan har sjungit på sista versen ett par år nu och har vid två tillfällen ramlat isär och limmats ihop igen. Så härom kvällen när Emma ämnade sätta sig ner för att i godan ro dricka en kopp te, rasade den samman ytterligare en gång. (Tjockisskämt och kommentarer undanbedes!) Efter att ha försäkrat sig om att ingen var skadad var självklart den första reaktionen att ta fram kameran.

Tredje gången gilt tänkte inte Emma och Albin, utan skruvade isär soffan och ställde den på den gemensamma toalettet a.k.a. skräpförrådet. Synd att de körde skräp några timmar tidigare, men också tur eftersom soffan nu fick plats i förrådet.

Jobjörn drog genast fram telefonen och SMSade kit och Johan som satt inne på Kits rum och tittade på film. En stund senare kunde vi höra ett gapskratt från Kits rum.

Därefter könskvoterade Jobjörn genom att fortsätta med sin ursprungliga plan att laga sin rock.

När soffan var isärskruvad provsatt Emma och Albin den mer spartanska soffvarianten, även kallad ”kuddar på golvet”. Albin, som inte är speciellt förtjust i soffor i allmänhet och alltid haft ett extra horn i sidan mot Tor, som soffan heter, muttrade att ”det här var väl det enda man kunde göra för att få soffan att bli ännu mer obekväm”.

Emma och Jobjörn tyckte dock att det var ganska mysigt, och visst lyser Mac-datorer ganska trevligt?

Morgonen därpå gjorde Per iaktagelsen att sekten var en soffa fattigare, och kommenterade det på Facebook med ”Vaknar och går ut i korridoren, sofframen borta, hatar när det händer…” samt en bild på soffkuddarna på golvet, tagen med sin betydligt bättre kamera.

 

Utfärd till IKEA!

Publicerat av
5

Igår samlade fyra femtedelar av Sekten ihop sig på morgonen (klockan 12.25) och reste i samlad trupp till det IKEA som ligger i utkanten av Uppsala. Trots kamrat Johans uppmaningar om röda fanor och det posthorn som Job använde för att tuta bort nazister från Stockholms gator tidigare i vintras, begav vi oss obeväpnade, oförberedda och odresserade till varuhuset. Kit hade vaknat strax innan och inte hunnit äta frukost, och både Emma och Job hade yttrat oro över begynnande förkylning. Lite sega (i alla fall undertecknad) men ganska pepp gav vi oss ut på vår färd. Vi skulle köpa ramar. Vi skulle köpa tyg. Vi skulle fylla vårt inventory med billigt men praktiskt krafs.

Jobjörn och Albin, farfar och barnbarn, gubbe och spjuver!

Väl på IKEA gick allting väldigt lugnt, tills vi kom ned till den avdelning som har tyg. Albin, som visste precis vad han skulle ha, begav sig till det billigaste svarta tyget, en oumbärlig del av hans blivande sovlåda. Kit hade en vag aning om att hen behövde ha dels kuddfodral till sina myskuddar, och dels tyg till en gardin. Job var bara där för att köpa en lampa (som, visade det sig, inte ens fanns) och lite ramar och rännde alltså runt övrig sekt och försökte pracka på dem billigt IKEA-skräp. Det här resulterade i ett par saker: För det första blev den hungriga Albin väldigt irriterad på Jobs snälla förfrågning om när tygmätandet var färdigt. För det andra följde Job efter Kit i hens jakt på kuddfodral och gardintyg och utropade saker som ”den här, den är brun! Det är steampunk!” om allt från överkast till orientaliska mattor, och tack vare Kits något ambivalenta relation till Den Bruna Färgen fungerade det bra oroväckande många gånger.

Efter att Albin hade lyckats mäta och väga sina tio meter svart tyg, gick vi med våra famnar fulla av linne och polyester och en känsla av att gjort det vi kom för att göra, mot ramavdelningen. Där insåg vi snabbt att det skulle bli helvetet att frakta hem allting, eftersom Job köpt fem gigantiska ramar att ha runt sina lika gigantiska pärlplattor. När vi senare på lagret spontanshoppade en bokhylla att ha i köket befästes denna profetia.

En nödproviantering på IKEAs chips- och godishörna, utskällning av busschaufför (”Men man får ju inte gå på bak i bussen även om man har saker som inte går in genom framdörren!! Man måste gå på fram!” ”Men då får man ju inte in grejerna?” ”Ja, det är meningen! Man får inte gå på bak!”) och en väldas massa slit och släp senare var vi åter i vår korridor och påbörjade nu den största prövningen: Att som grupp, och utan att bråka, montera ihop en IKEA-hylla utan att den såg ut som helvetet. Detta gick förvånansvärt bra och odramatiskt och det enda som egentligen var jobbigt med det var när undertecknad skulle envisas med att fota en gruppbild och tog alldeles för lång tid på sig. Alla som ville fick borra, alla som kunde fick skruva, alla som var upptagna med att få sin antika symaskin att fungera (mer om detta senare) på golvet bredvid fick göra det istället. Allt gott!